Akutbesök

Igårkväll stod jag inte ut med ryggsmärtorna längre, detta ständiga malande som ingenting rådde på, inte ens voltaren tog udden av smärtan igår längre. Jag trodde jag skulle blir skickad i säng med mer alvedon, men jag fick komma till akuten när jag hade berättat allt som jag "led" av. Jag har ju haft känningar av mina urinvägar också, någon gång sedan i fredags, tror jag.

Det visade sig att jag hade bakterier i urinen och en snabbsänka på 136 och inte längre urinvägsinfektion utan njurbäckeninflammation. Jag har haft urinvägsinfektion ganska ofta i mitt liv och så länge jag bodde i södra sverige så har man ryckt på axlarna, bett mig inte komma in och gett mig rådet att dricka citronsaft och höra av mig om det blev värre. Det har hänt så många gånger att jag har slutat söka för mina urinvägsinfektioner och försöker behandla dem själv. Det är det slut med, det är ett som är säkert för det här vill jag inte var med om igen. Ryggsmärtorna har varit min njure som ilsket protesterat mot behandlingen den har fått, helt enkelt, och jag är väldigt glad att jag bestämde mig för att inte hålla ut mer igårkväll.

Men även om vi fick vänta länge igår, så var personalen trevlig och proffsig och jag fick bra hjälp, så en stor eloge till den trevliga läkaren L på sjukhuset och den snälla sköterskan som jag tyvärr inte uppfattade namnet på.

Jag fick antibiotika och var nog väldigt nära att bli inlagd för att få antibiotika intravenöst men jag slapp eftersom jag var så pigg trots de galna febertoppar jag haft...

TUR jag åkte in!