Håhåjaja

Hemkommen från jobbet just precis.

Tyst och tomt i hallen, sambon är på mässa till på söndag. Hinner sätta en fot innan för dörren innan monstret anfaller, fullständigt överlycklig att matte är hemma. *huff, pust, hej-på-dig-söta-lilla-gosegumman, uff, aj, heeeej-sötnos, ja, ja, matte eeee hemma, nej, hoppa ner* Allt ackompanjerat av överlyckliga pip och gnäll.

Varit hemma hela dagen själv, matte har nattsvart samvete, kopplar på kopplet och rusar ut med henne, kissa-nosa-snurra,snurra,snurra,snurra,snurra-ritualen och så skita såklart. Går lite till, Wilma visar tydligt att det är dags att gå hem, hon vill ha mat, så vi vänder och går hem. Matar hunden, klappar lite mera, har insett att nej, hon verkar inte ha haft sönder något. Wunderbar. (hon har en historik av att paja saker som skulle få andra hundar att verka fullständigt oskyldiga)

Drar igång datorn och så känner jag... Jepp, matte är också kissnödig. Helt lugnt, knallar in i badrummet och möts av en syn som sällan skådats. HELA *beep* BADRUMMET ser ut som ett fältsjukhus från 1880. Hon har dragit fram varenda använd dambinda som finns i papperskorgen och spritt över hela badrummet som konfetti.

*ridå gott folk*