Tillbaka i Mellansel!

Vi är hemma igen, efter en helt fantastisk helg ute på en alldeles egen ö. Vi har varit på Jörn-Jonsa, i en liten stuga med vedkamin och en bänk. Helt öde, och helt fantastiskt.

Wilma har njutit, men hon är helt slut och har sovit sedan vi kom hem, hon ligger vid mina fötter i en svart-vit hög som faktiskt snarkar ganska högt.

Jag ligger i en hög ovanför och tittar på Gordon Ramsey. Jag känner mig väldigt nöjd, det har varit fiske, jag fick mitt livs första fisk, en fantastiskt ful, minimal aborre, men den fastnade på kroken! Det blev min enda fisk, nog för att det är roligt att fiska, men jag är inte helt road av att ge mig ut sent på kvällen eller supertidigt på morgonen, jag åker inte bara för fisket, jag åker också för att bara vara. Och det har vi verkligen kunnat... vi har läst, vi har ätit god mat, pappas goda marinad och kotletter som fått ligga och gosa sig i det i två hela dygn. Stekta potatis, grönsallad... mmm... ägg och bacon till frukost och så gjorde vi självklart sill och nypotatis på midsommarafton, med gräddfil och salt... det smakade underbart! Ordentligt med frusna vattenflaskor, så håller maten kylan i nästan två dygn utan byte av klampar.

Sängen är väl det enda man kan klaga på, en alldeles bar, naken resårmadrass utan någon som helst stoppning (rena metallen alltså) och så bäddmadrass ovanpå det. Men, sängen var bred nog för två och med dubbla bäddmadrasser och två filtar blev det helt klart okej!

Kekke rodde ut en kväll utan mig, lite senare, jag hade i princip redan somnat, och han fick se två bävrar och han fick också en liten aborre och en id, den kvällen. Iden visste han ine vad det var för någonting, så den åkte ner i vattnet igen, trots att den hade tillåten storlek och allting. Den var riktigt stor, säkert runt två-tre kilo.

Imorgon skall jag ladda in de få bilder vi tog på ön (vi hade det bra, men ärligt talat var det inte så mycket att fotografera) och alla de bilder vi tog på jättegrytorna som finns utanför ramsele. De torrlade en älvfåra där till förmån för kraftverket och fick då ett dött fall, som det finns ganska många av här uppe, där det finns mycket vattenkraft. Då vattnet rann undan uppenbarade sig hundratals jättegrytor. Jättegrytor är ibland missledande, det finns ett dött fall med sådana här i mellanselstrakterna också, men här är jättegrytorna tio cm i diameter... Ingen JÄTTEgryta precis. Men i Ramsele gjorde de namnet rättvisa, de varierade mellan en tummes storlek till så stora att vi rymdes alla tre i dem. Det skulle finnas som var 2.5 meter i diameter, men de hittade vi inte, om det inte är så att de inte längre finns kvar, då man på 50 och 60 talet sprängde bort många av grytorna. Trots sprängningarna finns flera hundra kvar, men man ser tydligt spåren av människan, jag har fotograferat en gryta som mycket kontrollerat sprängts mitt i, så man ser den i genomskärning. Ingen hänsyn alls för naturen och dess krafter.

Nej, det här blir förfärligt långt, nu skall jag ut med vovve och soooova i min ordentliga säng!